Jag vet, det är försent nu. Jag hade min chans, men jag sabbade den.
Jag sbbade mitt liv, pågrund av ett misstag. Jag fick mig själv att gå ner till grunden igen..
Tro mig, jag är så sjukt förbannad på mig själv, och om jag kunde skulle jag verkligen kunna göra vad som helst för att få misstaget ogjort.
Exakt vad som helst för att inget skulle hänt.
Men jag har lärt mig något efter detta. jag har gjort en massa misstag, och den ena värre än den andra.
Men detta misstaget, var verkligen det värsta jag varit med om.
Men nu efter en rätt så lång tid efter, så har jag försökt att glömma.Trots hur jobbigt det än är!?
Det är svårt, och förjävligt på alla sätt som finns.. -.-' Jag saknar, saknar och saknar och saknar. Klart!? Är det verkligen så omänskligt att sakna?!
Egenligen så tror jag inte på ödet o den skiten, men var det detta ödet ville så fick den i alla fall som den ville..
Jag kan inte göra så mycket mer än att ångra det jag gjorde.
Och det är en sak jag får lära mig att leva med. Bara att glömma och gå vidare. För jag kan inte stå kvar på samma plats och tro att allt ska bli som förr, speciellt inte när det verkligen inte kommer att ske.
Det kommer bli jobbigt, jobbigare än vad det redan är. För just nu är det för jävligt.. :'/
Det har gått allt för lång tid, och varför ska jag gå och tro en massa. När jag verkligen innerst inne vet att det inte alls är lönt. Jag måste verkligen tänka om.
Det är ÖVER och då är det fan över också.
