- Friiidaaduvet

Nu dem senaste dagarna så har jag verkligen mått bajs! -.-'

Och det har inte varit roliga dagar heller..

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta de nu på bloggen, känns lite emo att bara skriva om allt här..

Men ändå så tycker jag att det blir som en liten lättnad också, har ju brukar skriva om "kännslor" på den tidigare bloggen.

Om vi säger såhär det är allt från olycklig kärlek till familje förhållande.

Båda sakerna står på samma nivå, suger lika hårt..

Om jag ska vara helt ärlig så är det bara en person som hållt mig kvar på fötterna, och det är min allra underbaraste och vackraste ängel Veronica.

Hon finns alltid där för mig, och förstår mig till 110 %

Och när det gäller henne, så förstår jag henne lika mycket. ^^

Jag skulle verkligen aldrig klarat mig utan Veronica, hon betyder mer än någonting annat för mig ♥

Aja tillbaka till saken då :p

skulle vilja skriva en liten text nu om hur jag verkligen mår efter allt.

smärtan blir djupare och djupare för varje minut som tränger sig förbi.

Tårarna blir allt fler och fler, och vägrar sluta forsa?!

Mitt hjärta som tidigare plåstrats ihop genom åren som gått, är nu upp spruket igen

Det känner inte heller som att det någonsin kommer att läka.

Det är verkligen sjukt jobbigt att försöka glömma någon man verkligen älskat i så lång tid...

Måste man verkligen glömma? eller gå vidare?

i min saga fanns det aldrig ett lyckligt slut </3

ps. visst visst jag låter som värsta emot nu, men tror att dem flesta blir lite emo när det gäller olycklig kärlek?

Tror inte att alla tar det som att ingenting hänt..

Vi är trots allt människor :/

Friiidaaduvet